Sigrid längtade efter en ny utmaning. Trots att hon som arkitekt hade en brokig bakgrund och erfarenhet av allt från universitets- och kontorsbyggnader till privata villor och småhus. Skogstomten i Saltsjö-Boo blev lösningen. Nu skulle hon förverkliga en dröm och rita ett hus helt efter egna premisser – och efter det hon aktar högst: naturen.

Hon beskriver att arkitektens roll alltid är att utgå från platsens förutsättningar. Men hur långt man vill dra det skiljer sig. I det här fallet lät Sigrid omgivningen vara den främsta kravställaren: den randiga klippan, höjden över sjön och de resliga träden. Hand i hand med naturen skriver Sigrid briefen till sig själv. Den vackert randiga klippan ska bevaras, nästan till vilket pris som helst. Trots att merparten byggare är tveksamma till idén och tycker att den ska sprängas bort. Och precis som klippan ska få vara med i leken, ska den övriga naturen bjudas in. De stora, höga tallarna och sjön i väster vill ha stora fönsteröppningar. Sist men inte minst vill tomtens höga läge över sjön ha ett lågt hus som omfamnar toppen, snarare än tar över den. Steg för steg blev Sigrids uppdrag smalare och slutligen också formspråket.

”När man väl hittat ett språk, är det som att det talar lite för sig själv. Det där språket vägleder en genom alla val,” säger hon.

Resultatet är ett smäckert enplanshus i flera nivåer som omfamnar toppen på höjden. En platsgjuten sula omsluter berget som huset bor på och en bevarad, otämjd klippa skapar flera härliga utgångar till uteplatser runt om huset. Det är ett socialt hus på effektiva 150 kvm med fokus på ljus och utsikt. De råa väggarna i lättviktsbetong är försedda med stora fönsterpartier som ramar in sjö och himmel och låter talltopparna titta in.

Sigrid förklarar att tunga, robusta väggar kräver rejäla glaspartier med rejäla karmar. Att valet föll på Hajompartier var inte självklart. En begränsad budget förde henne till Estland för en benchmark. Men second best höll inte för arkitektens drömmar. Lotten föll på fyra stora Hajom-partier som tillsammans med fem dörrar låter familjen röra sig fritt mellan rummen inne och ute.

Även om ögat för naturen och dess beständighet haft bestämmanderätt i de flesta val, var det viktigt för Sigrid att göra huset marknadsmässigt gångbart för en typisk flerbarnsfamilj. För det var inte Sigrids familj som skulle bo här – från början. Som asfaltsbarn, uppväxt på Söder, trodde Sigrid att det var mitt i staden hon skulle stanna. Men husresan gav henne perspektiv:

”Vi behöver natur! Att komma hem till något annat – såsom träd, gräs och fågelkvitter – gör att vi ser saker som vi inte ser annars. Det gör oss medvetna om vi att är en del av något som är mycket större än oss själva. Något som i sin tur skapar självdistans och får oss att våga släppa kontrollen och lita på processen.”

På tal om processen. Längs resan föll Sigrid och hennes man för huset. Villa Kummelnäs växte till familjens drömboende och huset skulle inte längre ut till försäljning, för här skulle de bo. Men med två veckor kvar till färdigställande händer det som inte får hända. Sigrids man är med om en otäck olycka och bryter nacken. Skulle de nu kunna bo i sin experimentverkstad, uppdelad i fyra nivåer, på en skogstomt?

Svaret är ja. Ingenting är omöjligt för den här familjen. Precis som huset har anpassat sig efter sin omgivning, har familjen anpassat sig efter huset. Steg för steg har trapphöjderna erövrats och rullstolen förpassats allt mer. Det sägs att människan läker av naturen och kanske får den här makalösa historien betraktas som ett bevis på det.

Intresset för naturen, nyfikenheten och skaparglädjen i Sigrid göddes av familjens resa med Villa Kummelnäs. Idag driver hon Spark Sthlm. En arkitekt- och designstudio som säger sig ta sin slutkund, moder jord, på största allvar. Tillsammans med en inredningsarkitekt och ett nätverk av kreatörer stannar Sigrids projekt inte längre vid en fastighet. Nu kan hon gå närmare gränserna genom att röra sig mot andras expertisområden. Och det är ju precis det hon som kreatör vill. Att jobba experimentellt. Lära nytt. Och förflytta gränser.

När jag frågar vad husexperimentet Villa Kummelnäs har lärt Sigrid då, kommer svaret blixtsnabbt:

”Det blir alltid som man ritat. Men inte alltid som man tänkt sig.”